BEGREPP

Andraspråksinlärning: den process där en person som redan behärskar ett modersmål (förstaspråk) lär sig ett nytt språk. Denna process skiljer sig från förstaspråksinlärning, som sker från födseln.

Flerspråkig: en person som använder och behärskar flera språk, oavsett nivå. Begreppet betonar elevens befintliga språkkunskaper som en resurs.

Flerspråkig bakgrund: kan betyda att man är nyanländ, är en återflyttare till landet eller ett barn som adopterats till Finland. Det kan också syfta på elever som är andra eller tredje generationens invandrare.

Hemspråksundervisning: se undervisning i elevens eget modersmål.

Invandrarelev: benämning på en elev som har invandrarbakgrund. Termen förekommer i dokument och rapporter från finländska myndigheter.  

Lärstig: en beskrivning av lärandet utgående från elevens behov.

Mångspråkig: en grupp, miljö eller verksamhet där flera språk används.

Nyanländ elev: en elev som nyligen har anlänt till landet och påbörjat sin skolgång i Finland. I Sverige innebär begreppet nyanländ att man bott färre än fyra år i landet, i Finland är begreppet inte använt i lagtext.

Språkfärdighet: att man kan använda språket i praktiken (tala eller skriva).

Språkförmåga: en persons faktiska förmåga att förstå, använda och utveckla språk i olika situationer. Den innefattar att kunna lyssna, tala, läsa, skriva och anpassa språket.

Språkkunskap: en persons teoretiska och praktiska kunskaper om språket, dess regler och formella drag.

Språklig repertoar: den uppsättning av kunskaper och färdigheter i flera språk/språkvarianter som individen har och utnyttjar i olika språkliga sammanhang.

Undervisning i elevens eget modersmål: undervisning som ges i elevens eget modersmål. Undervisningen är frivillig och ordnas utanför den ordinarie skoldagen.

Förberedande undervisning (FBU): undervisning som förbereder elever med invandrarbakgrund att delta i förskolan eller grundskolan.

Integrering: när en elev i förberedande undervisning deltar i den ordinarie undervisningen i ett eller flera ämnen. 

Svenska som andraspråk (S2): lärokurs som en elev med annat modersmål än svenska, finska eller samiska kan studera och som ersätter lärokusersen svenska och litteratur.  

Transspråkande: att på ett medvetet sätt använda elevens flerspråkighet som resurs i undervisningen och låta eleven använda alla sina språk som resurs i lärandet, exempelvis då hen ska ta till sig innehållet i olika läroämnen.

Differentiering: att anpassa undervisningen för att möta elevens behov, förutsättningar och kunskapsnivå.  

Elevens individuella studieprogram: ett program för elevens studier i förberedande undervisning.

Elevspecifika stödåtgärder: ges när gruppspecifika stödformer inte räcker för att stödja elevens lärande eller skolgång, eller om eleven behöver kontinuerligt och regelbundet stöd. 

Gruppspecifika stödformer: stöd till en hel grupp eller en mindre grupp elever. Stödet ska förebygga svårigheter och stärka lärandet.

Kartläggning: en process där lärare samlar in information om elevens tidigare skolbakgrund, språkkunskaper, erfarenheter och intressen. Kartläggningen ligger till grund för planering av undervisningen.